AF: Ja ha börja eissen til sko: sie:n å ... Ja fo:r ...ja jikk no i en slikan tär en jo:rdbrukssko:la ja å. Ti: lä:rdis vi i smiddjån ti sko: hestana. å ja kåmmär ihå:g när när ja va i smiddjån då så sa: smi:en att ga: ettär märrn hi: såm he:tär Vi:so frå:n stalli, hon a int hava någa sko:nar enn men no ska vi legg sko:nana ondi. No va ja li:ti skakis i byksåna nä:r ja fo:r ett Vi:so. Ja hemta Vi:so inn i smiddjån ... hon va li:ti redd först å soå: när essjån å (---) å steinkålsröytjin pu:sta ti (---) ifrån essjån. Ho soå: ikring se men ja klappa bara Vi:so å la:dd fast hena i veddjin å klappa hena å klappa hena å ... Så blei hon så tä:r ta:mär di: å så sa: smie:n sie:n att ta: opp framfo:tn. Nå: ja nappa i framfo:tn. Ja fikk jo opp de framfo:tn men int holld jo Vi:so lenge dä:r de framfo:tn så rykkt te tä:r märrn bårt te tär fo:tn senn. Nå ja nappa yti på ny:tt ... nej nej ja ska ha:ld yti ja! Ten fo:tn, to ska få sko:. å så to ja: hamarn å så börja ja knapär först åm te tär fo:tn å. Så dro: on oå:tär bårt. Så sa smie:n sie:n - To ska int slepp te fo:tn tiba:ka int. To ska försyö:k ha:ld yti, to e jo sto:r å stark. Ha:ld yti te fo:tn bara! To ska ... to ska lä:ra e no. - Lä:r, sa ja, när hon int e lä:rd ti:digari int ti je: opp fyö:tren. Ingen ha vel hava fyö:tren op opa hena ... å tri: års gambel märr redan. He va int gått int. Nä: ja pra:t-... To Ha:r hela da:jin ti:d opa me te tä:r märrn, så smie:n. Ja to: opp å ja knapra oå:tär å tala nett me Vi:so å ti sist, ti sist så börja de ha:ld å ... så: ga: smie:n å:t me do:nen sie:n så börja ja tölg redan te ho: van å ... Nå tå ... tåm va int någa skarp elä någa tåm ho:vana, he jikk bara såm ja sko a tölgd i tvoå:ln. Så sa smie:n att rasp no oå: ... hä:r e sko:n såm do ska legg ondi å ... å ... När ja späla ti midda:in sie:n me te tär Vi:so, frå:n mårin klokkån sju: ti klokkån tålv ti midda:in så hadd ja framsko:nana ondi. Så så smie:n sie:n att fyö:r tiba:ka te tär märrn nu ti:mi stalli å så fa:r vi ti it. å nä:r vi kåmmär tiba:ka sie:n från midda:in så far do ettär Vi:so så foå:r do bör legg ba:ksko:nana ondi.
{Kom å e:ta nu}
Jå:. Nå. Ja veit int hor mytji ja oå:t men int, int oå:t ja mytji int, så pass skakis va ja när e blei ba:k fyö:tren. Ja ha no: hyö:rd åm i:laka märror. Men nä:r ja hadd iti sie:n så fo:r de ra:kt ti stalle å så to: ja Vi:so. Så skratta tåm a:där påjkana - Ska do sko: ena? - Jo:. - No ska to foå: rakanvatn ti-... tirekklit, sa: dåm. Ja visst no: int kva te rakanvattni va såm dåm meina int, men no håkksa ja sie:n kva he va. Ja kåm ini smiddjån me Vi:so oå:tär. - Ja:ha, sa smie:n, så foå:r Falk bör ti sko: tåm ba:kfyö:tren. Tå tenkt ja att hor ga:r e til no. Ja sko fa:r ti: ba:k li:te ... best e va så vippa on ein ga:ng me ba:kfo:tn ... sko ja ha vari tä:r tå så a ja vari i smie:ns essjån. Men ja va opa si:dån. - Nej nej, sa: smie:n, int ska to sö:tt jör int. Så kåm smie:n ti lä:ra. Så hold ja fast ti: ba:k i manen å så slie:ta ja å slie:ta en opa gåmpn å så fo:r ja lie:gär å lie:gär å lie:gär å lie:gär å allt me:ra såm ja slie:ta å slie:ta. Ti sist så kåm ja ti: nie:r ti fo:tn ti ho:vstjeddji.
Så to: ja opp fo:tn å Vi:so holld tä:r te fo:tn, hon rykkt int ein gango hellär. Så håkksa hon at to ska vel ha: opp fo:tn å legg sko: ti:, å aj aj kva hon sto:, te tä:r att ... stadot. Int ein gango sko on a rykkt. He rekkt entå lengi fören ja fikk värka tåm ho:vana å fören ja fikk sko: å nä:r ja slo: inn sista spi:tjin te täran å raspa te tär ho:vn sie:n å slefft nie:r ho:vn så ringd redan veling-... velingsklokkån. Så va e aftån. Me(n) ja va mo:di ka:r. Ja kåm ti it ... så satt tåm a:där påjkana i ma:tsa:ln. - Fikk do rakanvatn? - Int te minsta int. Hon sleppt ... hon la:dd int råmmpån ra:k int, men första gangån vi:sa on men när ja ... smie:n kåm å vi:sa hor ja sko jör ... ja sko slie:t å slie:t bara. Ti sist va e ja såm vann. Sö:tt ska man sko: hestana.
|
Jag har börjat ett sinn [:en gång] att sko sedan ock[så] ... Jag for ...
jag gick nog i en slikan tär [:sådan där] jordbruksskola jag också. Dit [:där] lärdes vi i smedjan till [:att] sko hästarna. och jag kommer ihåg när jag var i smedjan då så sade smeden att gå efter märren hit som heter Visu från stallet, hon har inte haft några skor ännu men nu skall vi lägga skorna under. Jag var nog lite skakis i byxorna när jag for [:gick] efter Visu. Jag hämtade Visu in i smedjan ... hon var lite rädd först och såg när ässjan och (---) och stenkolsröken pustade där (---) ifrån ässjan. Hon såg omkring sig men jag klappade bara Visu och lade fast henne i väggen och klappade henne och klappade henne och ... Så blev hon så där tam där och så sade smeden sedan att ta upp framfoten. Nå jag nappade i framfoten. Jag fick ju upp den där framfoten men inte höll ju Visu länge där den där framfoten så ryckte den där märren bort den där foten sin. Nå jag nappade uti [:i] den på nytt... nej nej jag ska hålla i jag! Den foten, du skall får sko. Och så tog jag hammaren och så började jag knapra först om den där foten (och). Så drog hon åter bort. Så sade smeden sedan - Du skall inte släppa den där foten tillbaka inte. Du skall försöka hålla i, du är ju stor och stark. Håll i den där foten bara! Du skall ... du skall lära det nu. - Lära, sade jag, när hon inte är lärd tidigare inte att ge upp fötterna. Ingen har väl haft fötterna upp på henne ... och tre års gammal märr redan. Det var inte gott inte. Nej jag prat[ade]. - Du har hela dagen tid på med den där märren, sade smeden. Jag tog upp och jag knaprade åter och talade nätt med Visu och till sist, till sist så började det hålla och ... så gav smeden åt mig donen sedan så började jag tölg [:tälja] redan de där hovarna också ... Nå då ... de var inte något skarpa eller något de där hovarna, det gick bara som om jag skulle ha täljt i tvålen. Så sade smeden att raspa nu av ... här är skon du skall lägga under och ... När jag spelade [:arbetade] till middagen med den där Visu, från morgonen klockan sju till klockan tolv till middagen så hade jag framskorna under. Så sade smeden sedan att för tillbaka den där märren nu dit i stallet och så far vi att äta. Och när vi kommer tillbaka sedan från middagen så far du efter Visu så får du börja lägga bakskorna under.
{Kom och äta nu}
Ja. Nå. Jag vet inte hur mycket jag åt men inte åt jag mycket inte, så pass skakis var jag när det blev bakfötterna. Jag hade nog hört om elaka märrar. Men när jag hade ätit sedan så for det rakt till stallet och så tog jag Visu. Så skrattade de andra pojkarna - Skall du sko henne? - Jo. - Nog skall du få rakanvatten [:rakvatten; syftar här på att hästen skulle pinka] tillräckligt, sade de. Jag visste nog inte vad det där rakvattnet var som de menade inte, men nog håksade [:förstod] jag sedan vad det var. Jag kom in smedjan med Visu åter. - Jaha, sade smeden, så får Falk börja att sko de där bakfötterna. Då tänkte jag att hur går det till nu. Jag skulle fara dit bak lite ... bäst det var vippade hon en gång med bakfoten ... skulle jag ha varit där så skulle jag ha varit i smedens ässja. Men jag var på sidan. - Nej nej, sade smeden, inte skall du sött [:på det sättet] göra inte. Så kom smeden att lära. Så höll jag fast där bak i manen och så slätade jag och slätade henne på gumpen och så for jag lägre och lägre och lägre och lägre allt mera som jag slätade och slätade. Till sist så kom jag dit ner till foten och hovskägget [:hårbeklädnad på bakre delen av hästen kotleder]. Så tog jag upp foten och Visu höll där den där foten, hon ryckte inte en gång heller. Så håksade hon att du ska väl ha upp foten och lägga sko där, och aj aj vad hon stod, det där att ... stadigt. Inte en gång skulle hon ha ryckt. Det räckte ändå länge förrän jag fick värka [:skära eller tälja bort mjuka partier på hästhoven] de där hovarna och förrän jag fick sko. Och när jag slog in sista spiken det däran och raspade den där hoven sedan och släppte ner hoven så ringde redan välling-...vällingsklockan. Så var det afton. Men jag var modig karl. Jag kom att äta ... så satt de andra pojkarna i matsalen. - Fick du rakvatten? - Inte det minsta inte. Hon släppte ... hon lade inte rumpan [:svansen] rak inte, men första gången visade hon men när jag ... smeden kom och visade hur jag skulle göra ... jag skulle släta och släta och släta bara. Till sist var det jag som vann. Sött går det. Sött skall man sko hästarna
|